Att leda med både hjärta och hjärna

Att leda med både hjärta och hjärna sätter punkt för årets julkalender och handlar om hållbart ledarskap. En empatisk ledare ”ser” medarbetarna och intresserar sig för att främja goda relationer. På så vis väcks inre motivation för att lära och utvecklas tillsammans med kollegor. Det handlar om att förstå känslor och viljan att stötta och coacha. När jag läste boken Chefen som kom ut ur sitt rum – så blir du en relationsfrämjande ledare av Nicolas Jacquemot funderade jag på hur hållbart ledarskap kan utvecklas och berika skolorganisationer på alla nivåer. I boken presenteras Det empatiska ledarskapets sju budord. Sammanfattningsvis handlar det om att leda med både hjärta och hjärna.

Vet du vilka individer du leder? Om du vill ta välgrundade beslut är förståelse för någons situation en god utgångspunkt. Skolledare som ”går i lärarnas skor” och lärare som ”går i elevernas skor” får syn på flera olika perspektiv. Hur mår individerna? Hur fungerar deras arbete? Vilka utmaningar står de inför? Hur känner de inför dessa utmaningar? Vilken stöttning ges? är frågor som lyfts fram i boken. Skapar du en närhet till individerna du ska leda?  Om du verkligen vill förstå lärarna eller eleverna, vars lärande du förväntas leda, behöver du visa intresse för hur de tänker och känner. En icke – dömande attityd är viktigt. LinkedIns CEO Jeff Weiner benämner det empatitid (compassion time). Jag håller med författaren Jacquemot som anser att det är väl investerad tid. Ett hållbart ledarskap hänger samman med ”mjuka” egenskaper, vilket inte står i motsats till ”hårda” egenskaper menar Jacquemot. Det handlar om att vara strategisk, beslutsam och tänka långsiktigt, men samtidigt vara snäll och empatisk.

I boken refererar författaren till läkaren och författaren Stefan Einhorn som skrivit boken Konsten att vara snäll eftersom han belyser att en snäll person ofta är en klok person med etiken i sitt hjärta. Snällhet är bra för att bygga goda relationer och lönsamt för organisationen. I snällhet ryms ömsesidig respekt, tillmötesgående, stöttande och coachande och förmågan att ta beslut, visa riktning och sätta gränser. Var en god förebild, led med närvaro, medkänsla och var genuint nyfiken. Se till att de beslut du tar i dag skapar mervärde. Det bästa är när hjärta och hjärna kan samverka i harmoni (Jacquemot, 2016).

Jag hoppas innehållet i min kalender varit till glädje för alla som är intresserade av lärande för hållbar utveckling. Till sist, vill jag önska en riktigt god och hållbar jul och ett gott nytt år!

Lärande för hållbar utveckling är livsviktigt…

Jag vill rekommendera Lärlabbets avsnitt om lärande för hållbar utveckling: Hållbara initiativ, Hållbart i alla ämnen, Lärande för hållbar utveckling som undersöker hur lärande för hållbar utveckling kan ske i praktiken. I filmklippen berättar lärare m.fl. varför de väljer att arbeta med hållbarhetsfrågor i undervisningen; hur det kan gå till, exempel på innehåll och hur man få in de globala målen i den praktiska vardagen i skolan (UR Skola- Lärarfortbildning 2017).

Min förhoppning är att vi, efter lovet, kan få igång ett reflekterande samtal i FB-gruppen gällande innehållet i avsnitten.

”En dela-kultur börjar med att vi ger”…

En dela-kultur börjar med att du och jag ger. Inte att vi tar. Den får sin näring av människorna som delar och den kollektiva kompetens som bildas när vi arbetar tillsammans. Inte av tekniken, inte av sociala medier och inte av att den skrivs in i läroplanen. Vill vi att den ska växa så måste du och jag ta ansvar för att mata den. Vad är ditt nästa och bästa steg för att mata dela- kulturen? Citatet är hämtat från Malin Frykmans blogg och gör mig varm i hjärtat. Om vi vill få till en skola för alla och ökad likvärdighet mellan skolor i olika kommuner behöver vi dela med oss på alla nivåer.

Mitt bidrag till vårt professionella lärande handlar om att sätta hållbarhetsfrågorna i centrum för allt skolarbete. Barn och unga behöver förstå hur världen förändras och hur deras handlingskompetens kan utvecklas för att påverka världen i positiv riktning. Varför bara undervisa om en bättre värld när det finns möjlighet att undervisa för en bättre värld med fokus på handlingskompetens? Aktuella frågor är; hur förverkligar elever olika idéer och hur kan de gå från idé till handling? Hur stödjer lärare processen?

För att lyckas krävs ett förändrat mindset hos skolledare och lärare och ett nytt sätt att arbeta tillsammans. Kärnan i lärande för hållbar utveckling är inkludering; att bland annat ta till vara på olikheter och designa undervisning så att elever oavsett olikheter, i trygga lärmiljöer, hittar sina starka sidor och utvecklar sin fulla potential. Skolarbete nu och framåt handlar om att utveckla varje elevs inflytande och delaktighet genom undervisning där eleverna får skapa något de kan vara stolta över.

Jag har nyligen startat FB-gruppen Lärande för hållbar utveckling med önskan om att vi kan dela erfarenheter och kunskaper för att ge hållbarhetsfrågorna en central plats i skolan. Jag hoppas vi möts där!

”Vad är ditt nästa och bästa steg för att mata dela-kulturen? En dela-kultur börjar med att du och jag ger. Inte att vi tar” (Malin Frykman).

”Det bästa lärandet uppstår när vi ser meningsfulla sammanhang”

Det behövs ett nytt sätt att arbeta med elever i behov av stöd

Hur ska vi skapa en miljö där alla elever inkluderas? Hur kan vi se olikheter som en tillgång? Jag tror på ett förändrat sätt att arbeta med specialpedagogiken. Istället för att traditionellt  ”lappa och laga” så erbjuds verklighetsnära lärande; Real Case där både gemenskap och möjlighet till arbete utifrån individuella behov och förutsättningar ges. I elevernas terminsutvärderingar bekräftas att arbetssättet gör skillnad, likaså syns effekterna i måluppfyllelsen.

Real Case – det informella och formella lärandet möts

”Vi föds med en naturlig vilja att lära; motivationen kommer inifrån. Det bästa lärandet uppnår vi när vi ser meningsfulla sammanhang”, skriver Professor Peter Gärdenfors i boken Lusten att förstå – om lärande på människans villkor.  Vidare förmedlas att i ett fungerande utbildningssystem drivs barn och unga av sin inre motivation; dvs. viljan att lära. Tre faktorer presenteras som påverkar viljan att lära; nyfikenhet, kompetens och ömsesidighet. Dessa faktorer är drivkrafter bakom det informella lärandet och borde också vara riktmärken i det formella lärandet i skolan menar Gärdenfors. Lärares utmaning är att kombinera och designa för lärande genom olika former av uppdrag (idé hämtad från datorspelen). Elever i en liten grupp ska lösa ett autentiskt problem och för att bli framgångsrika behöver de först skaffa sig kunskaper genom fakta och teorier. De behöver således först skaffa sig en förståelse för att kunna komma på lösningar. Läraren handleder eleverna under processen; ställer utmanande frågor och synliggör problemets struktur. Gärdenfors menar att ett sådant upplägg skapar inre motivation: elevernas nyfikenhet, deras lust att visa att de är kompetenta och deras behov av social interaktion. Real Case baseras bland annat på de faktorer Gärdenfors beskriver och är ett framgångsrikt arbetssätt för elever i behov av stöd.

Det ska vara roligt och meningsfullt i skolan!

I terminsutvärderingarna läser jag om elevernas lust att lära i meningsfulla sammanhang; om hur Real Case möjliggör för eleverna, trots olika svårigheter, att nå målen i ämnet svenska och samtidigt lära sig för livet. En elev skriver så här; Det är Real Case uppdragen som får mig att bli mer motiverad till svenskan som länge varit ett ämne jag funnit svårt, bara tanken på arbetena blir till något “riktigt” får mig att vela fortsätta trots att jag tycker det är svårt. Vidare läser jag hur mycket de uppskattar gemenskapen; att få lära tillsammans och att deras olikheter berikar undervisningen. Real Case är, som en av mina elever uttryckt, ett nytänkande arbetssätt som gör det otroligt roligt att gå till skolan.

Fokus på digital kompetens, social kompetens och handlingskompetens

Hur kan vi få digital kompetens och lärande för hållbar utveckling att bli en naturlig del av undervisningen?

I Frida Monséns bok Digital kompetens ges förslag på ett större ämnesövergripande projekt för digital kompetens. Projektet heter ”Livets lotteri” är tänkt till årskurs 4-6 där flera ämnen knyts samman; svenska, geografi, samhällskunskap, religion, bild, matematik och bild. Även om förslaget riktas till åk 4-6, så fungerar grundidén för alla årskurser. Det är upp till lärare som samverkar att omforma och anpassa utifrån olika elevers behov och förutsättningar.

”Att födas kan på flera sätt liknas vid ett lotteri” är utgångspunkten. Eleverna får genom projektet ökad förståelse för hur levnadsvillkor skiljer sig åt beroende av var på jorden någon föds och växer upp. Vidare ges eleverna möjlighet att komma på egna idéer så att fler människor kan få bättre levnadsvillkor. Monséns fyra hörnstenar för digital kompetens används för att strukturera arbetet stegvis; hantera, skapa, dela och förstå. Hantera handlar om att söka information från nätet och källkritiskt granska och bearbeta information. Skapa innebär att eleverna använder IT som material för att skapa presentationer, hemsidor, bloggar etc. Dela fokuserar på kunskapen gällande upphovsrätten och vett och etikett på nätet. Slutligen handlar förstå om på vilket sätt algoritmer påverkar mina resultat från sökningar och hur kod för kan användas för att skapa förändringar i exempelvis bilder på en hemsida eller blogg. Dessa fyra hörnstenar finns bland annat i våra Real Case – lärande för hållbar utveckling. 

Lärgemenskap och deltagande på egna villkor – Win-win!

Forskning visar att elever lär sig bättre om de får delta aktivt i verklighetsnära situationer. Freinet var övertygad om att det säkraste sättet att få elever att lära sig är att använda sig av verktyg och områden som vuxenvärlden använder. Elever jag möter i gymnasiet vill gärna lära sig sådant som ses som viktiga kunskaper i vuxenvärlden. Det räcker inte att läraren påtalar att kunskapen är viktig för eleven. Även eleverna måste se meningen; att kunskapen är på riktigt, men ändå anpassad till deras intressen skriver Ann S. Pihlgren i boken Demokratiska arbetsformer – värdegrundsarbete i skolan. Real Case är ett verklighetslikt demokratiarbete där eleverna ingår i en lärgemenskap samtidigt som varje enskild elev deltar i undervisningen på egna villkor. Elever och lärare tillsammans designar undervisning där det är möjligt att förstå de mekanismer som ligger bakom olika processer och företeelser i samhället och i den egna kulturen, och lära sig hantera dessa. När det är ”på riktigt” blir det lättare för eleverna att koppla ihop kunskapen de tillägnar sig i skolan med det som krävs i arbetslivet och samhällslivet.

Dialogisk undervisning i tekniktäta rum

I samtliga Real Case är språkutvecklingen i fokus, likaså dialogen som metod för lärande. Att kritiskt granska och presentera nya innovationer förutsätter att det finns ett tillitsfullt samtalsklimat och att alla elever med sina olikheter tillåts att berika undervisningen skriver Pihlgren.  Dialogen syftar till att alla röster och idéer ska få träda fram. Lärarens närvaro och ledning är viktig så att eleverna genom didaktisk instruktion får tillträde till innehållet. I nästa steg är eleven redo för att utforska områdets idéer och skapa på egen hand och tillsammans i grupp (dialogen ger eleven nya infallsvinklar och vidgar perspektivet). Slutligen fördjupas skapandet genom sokratiskt frågande; stödjande frågor som fördjupar lärandet. Dessa tre didaktiska angreppssätt kan ses som ett lärandets tempel där kompetens inom ett ämne/område vilar på tre pelare ( baserad på utbildningsfilosofen Mortimer Adlers tänkande om hur lärande sker). Lärandets tre pelare är; förståelse och kunskap kring området, utveckla förmågor och färdigheter och förstå och utveckla idéer och värden genom utforskande och skapande aktiviteter. Dialogen är central (pelare 2), men för att lärandet ska bli hållbart måste eleven också själv utforska olika företeelser som är viktiga inom demokratin( Pihlgren, 2012).

Kanske är det viktigare än någonsin, i tekniktäta rum, att öppna upp för dialogisk undervisning för att främja samverkan och social kompetens, samt utveckla kritiskt tänkande, språklig kompetens och handlingskompetens. I ”Livets lotteri” som presenterades inledningsvis framträder undervisningsstrategier som är viktiga för utbildning i ett ständigt föränderligt framtida arbetsliv och samhällsliv. Lärandet blir mer viralt, kommunikativt och produktivt. Jag håller helt och hållet med Monsén i att skolan behöver vara relevant för sin samtid. Dialogisk undervisning i tekniktäta rum förenar det bästa av världar; vi behöver således både det mänskliga mötet och teknologin, i en genomtänkt symbios, för att skapa nya innovationer som bidrar till hållbar utveckling.

I de nya styrdokumenten för gymnasieskolan finns ett starkt stöd för att ta till vara kunskaper och erfarenheter som finns i det omgivande samhället och från bl.a. arbetslivet. Den värld som eleven möter i skolan och det arbete som eleven deltar i ska förbereda för livet efter skolan (Skolverket- Läroplan Gy 2018). 

 

”Ekologiska fotavtryck – Hur många planeter skulle krävas om alla levde som du?”

Om alla levde som vi i Sverige skulle det behövas 4,2 planeter! Låt eleverna utforska WWF på webben och göra testet Klimatkalkylatorn. Genom att studera våra ekologiska fotavtryck ökar förståelsen för hur vi kan leva mer hållbart. Det går bland annat att lyssna på podcast, göra quiz och ladda ner tidningen”Ekologiska fotavtryck – Vår påverkan på planeten” som ger en god introduktion till ekologiska fotavtryck och hållbar utveckling.

Vidare finns det ett elevrum med utbildningsmaterial. Dessutom finns information om hur eleverna kan ansöka om att vara med i WWFs ungdomsråd och bli en ungdomens röst för hållbarhetsfrågorna!

Vad sägs om att skapa ett Real Case som går ut på att eleverna ska förbereda presentationer/workshops för andra elever som syftar till att öka medvetenheten kring hållbar utveckling och de globala målen. När eleverna får ägna sig åt verklighetsbaserade uppdrag ökar motivationen och engagemanget för skolarbetet. När det är ”på riktigt” blir det lärorikt och viktigt; viktigt på riktigt!

 

 

 

Hur kan AI bäst användas för att bidra till hållbar utveckling?

Under toppmötet AI for Good Global Summit samlades forskare, företagsledare och experter för att fundera ut hur AI på bästa sätt kan bidra till  Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. FN:s generalsekreterare António Guterres beskrev möjligheter, men också det faktum att vi står inför allvarliga utmaningar och etiska frågor. AI är inte längre sci-fi utan förändrar våra liv och vårt samhälle på riktigt. Max Tegmark som skrivit boken LIV 3.0 – att vara människa i den artificiella intelligensens tid skildrar både möjligheter och utmaningar. Tegmark skriver att vi gör bäst i att utbilda våra unga för att göra teknologin robust och välvillig innan vi överlåter mycket makt åt den.

Ytterligare en betydelsefull tänkare är Nick Bostrom som författat boken Superintelligens – vägar, faror, strategier. Han ställer många viktiga frågor bland annat huruvida vi verkligen kan utveckla AI på ett kontrollerat sätt, eller riskerar vi en ostoppbar intelligensexplosion? Det framgår tydligt i båda böckerna att AI måste hanteras med stor försiktighet. Vi är de som vaktar livets framtid nu när vi formar AI-åldern, skriver Tegmark och uppmuntrar oss att tillsammans skapa en inspirerande framtid där vi hanterar teknologin på ett genomtänkt sätt. Vill du äga din teknologi eller vill du att din teknologi ska äga dig? Vad vill du att det ska innebära att vara människa i AI-åldern? Tegmark uppmanar oss att diskutera frågorna tillsammans och understryker följande; det är inte bara ett viktigt utan också ett fascinerande samtal. 

Efter lovet ska vi ta oss an dessa frågeställningar i undervisningen och undersöka hur AI kan användas på bästa sätt för att bidra till hållbar utveckling. Vi ska i synnerhet utforska hur AI kan bidra till att förändra skolan till det bättre (mål 4). Bland annat ska eleverna utveckla förmågan att skriva texter av utredande karaktär och parallellt träna på att läsa skönlitteratur (dystopier) kritiskt. Ett önskemål från eleverna är att också studera AI i filmer och datorspel, vilket vi ska göra.

 

Lucka 17 ”Hopp om en bättre värld” – Läsprojekt som fokuserar på kritisk läsning

Vad innebär det att läsa framtidsskildringar kritiskt?

Just nu arbetar vi med läsprojektet ”Hopp om en bättre värld” som ska stärka läskompetensen hos elever som haft en lång uppförsbacke i läsprogressionen.  Eleverna läser framtidsskildringar som valts ut i samråd med med mig och våra skolbibliotekarier. Några exempel på böcker är ”Hungerspelen” av Suzanne Collins, ”Den utvalde” av Lois Lowry, ”Så har jag det nu” av Meg Rosoff, ”Varelserna” av Magnus Nordin, ”Delirium” av Lauren Oliver och många fler.

Under läsningens gång har vi arbetat med lässtrategier och digitala läsloggar som följts upp varje vecka genom respons. Dessa läsloggar har fungerat som ett stöd under läsningen, men också som underlag i samband med boksamtal.  Under boksamtalen fokuserade vi på att ”vrida och vända” på innehållet, ställa fördjupande frågor och lyfta fram gemensamma mönster; hur böckerna hörde ihop tematiskt och hur de skiljde sig åt? Vem som inkluderas och/eller exkluderas i texten?  Hur dras läsaren in i texten som medskapare? osv. En viktig del av boksamtalet är enligt Aidan Chambers (Böcker inom oss) att eleverna ges möjlighet att se samband mellan texter. En annan betydande del i kritisk läsning är att urskilja olika budskap och att ställa utforskande frågor. Att upptäcka att texter är ‘röriga’, ambivalenta och fulla av olika budskap som kan tolkas på en rad olika sätt är en viktig del i att lära sig läsa kritiskt skriver Maria Nilsson i artikeln Budskap och tolkning – om dystopier (Modul: Lässtrategier för skönlitteratur (2015) Lärportalen, Skolverket) 

Lärarens modellering är betydelsefull

När eleverna använder läskritiska strategier framgår det tydligt att de ägnar sig åt komplext tänkande. De tränas således i att möta och utmana sina och andras föreställningar och fördomar.  Genom att ge röst påverkar de i allra högsta grad den pågående demokratiska lärprocessen. I och med lärarens modellering av hur kritisk läsning kan gå till blir det lättare för eleverna att ställa egna frågor och delge tankar som utgångspunkt för flerstämmiga samtal.

Varför vi måste fokusera på kritisk läsning

Nilsson (2015) refererar till Birgitta Stensson (Mellan raderna) angående vikten av att läsa kritiskt;

Om de unga inte lär sig att läsa på ett djupare sätt, tolka och reflektera över det lästa har de heller ingen möjlighet att kritiskt granska sin omvärld, påverka och försöka förändra den. Då är det inte mycket bevänt med vår demokrati. 

Lucka 16 – Hållbart ledarskap

Skolan spelar en viktig roll för att rusta barn och elever väl så att de blir ansvarstagande och aktiva samhällsmedborgare. Kärnan i lärande för hållbar utveckling är bland annat djup i lärandet.  Det handlar om en helhetssyn på kunskap utifrån ett livslångt perspektiv; ett fördjupat och breddat lärande där teori och praktik går hand i hand och där progression är i fokus.

Lärarens roll som ämnessakkunnig är viktig, likaså fokus på undervisning, bland annat lärarledda övningar. Även om arbetssättet kännetecknas av barn och unga som aktiva aktörer är det ändå stort fokus på lärarens närvaro och ledarskap. Det krävs kunskap för att kunna förstå, agera och bidra till hållbar utveckling, därför behöver barn och unga lärarledda övningar där de tränas i kritiskt tänkande och utvecklar handlingskompetens. Alltför många moment i skolan tränas isolerat och i för liten utsträckning, vilket leder till ytlig kunskap. Värst blir det för elever med olika funktionsvariationer som behöver tillgång till helheter och sammanhang. Dessutom behöver många extra tid för att lära och utvecklas, vilket oftast uteblir eftersom det, traditionellt i skolan, är så mycket ska ”hinnas med”. Således hamnar ”produkten” i fokus och lärandeprocessen i bakgrunden.

En central aspekt i lärande för hållbar utveckling är att allt ”hänger samman”, vilket underlättar för oss att samverka i större utsträckning i skolan, inte bara över ämnesgränserna utan också med arbetslivet och samhällslivet. Den stora utmaningen är att gå från ord till handling…

 

Lucka 15 – Hållbar elevdelaktighet

Lärande för hållbar utveckling fokuserar på elevaktiva och demokratiska arbetsprocesser där eleverna lär sig använda kritiskt tänkande och utveckla handlingskompetens. I artikeln Elevernas delaktighet i och inflytande över undervisningen av Eva Alerby och Ulrika Bergmark, publicerad i Skolverkets modul Delaktighet och inflytande, förmedlas betydelsen av att elever ser lärandeprocessen som en helhet och kan sätta in kunskaperna i ett sammanhang. Exempelvis lyfts kreativt och utforskande arbete i samverkan med det omgivande samhället fram. Likaså att elevernas verklighetsförankrade skolarbete nås av verkliga mottagare både i och utanför skolan.

I artikeln Elevernas delaktighet och inflytande: vad är det och varför är det viktigt? av Eva Alerby och Ulrika Bergmark berättas det också att delaktighet och inflytande inte handlar om att elever ska bestämma allt, istället bör det förstås som en ständigt pågående process där eleven involveras i undervisningen genom att ge röst och påverka både innehall och form. Det finns, enligt författarna, viktiga samband mellan delaktighet, inflytande och lärande. Genom delaktighet och inflytande växer således motivation, ansvar och lärande.

I våra Real Case ges eleverna möjlighet till delaktighet i alla delar av lärandeprocessen; från initiering till genomförande och utvärdering. Det är ett viktigt perspektiv som Gunvor Selberg forskat kring.  Vilka tankar har dina elever om sina upplevda möjligheter att vara delaktiga och medskapande av undervisningen? I modulen ingår en undersökande uppgift som lärare kan göra för att utforska sin undervisningspraktik i förhållande till delaktighet och medskapande i undervisningen. Jämför din bild med elevernas bild. Det brukar jag göra för att ständigt förbättra elevernas möjligheter till hållbar delaktighet och reellt inflytande.

Modulen Delaktighet och inflytande i undervisningen ger, enligt Skolverket, inblick i hur delaktighet och inflytande leder till högre motivation, ökat lärande och därmed bättre resultat för eleverna.